jump to navigation

När datorer och register blev skrämmande June 14, 2011

Posted by cbackman in övervakning, Integritet, Uncategorized.
trackback

Denna vecka sitter jag på Sigtunastiftelsens klipparkiv som är ett av landets bästa. Jag läser gamla klipp kring kyrkobokföring, polis och rättsväsende i allmänhet, personregister, sekretess och integritet i jakt på debatter kring registerföring.

Efter att ha pratat med en av deras arkivarier på telefon förra veckan hade hon tills jag kom hit gjort en del egna sökningar och plockat fram ett kuvert fullt med klipp kring “Metropolit projektet” från åren 1986-1989.

Metropolit projektet var en omfattande longitudinell studie av alla barn födda i Stockholm år 1953. Det leddes av professor Carl-Gunnar Jansson vid sociologiska institutionen, Stockholms universitet. Syftet var att följa barnen till dess att de fyllde 30 och samla så mycket information som möjligt om dem. Mycket av informationen var datoriserad och sparades på magnetband. De källor som man hämtade information från var bland annat: förlossningsjournaler, folk- och bostadsräkningar, kriminalregister och polisregister, militära inskrivningsuppgifter, skolbetyg, kommunens socialregister, uppgifter från gymnasieskolan, taxeringsuppgifter, utdrag ur SPAR-registret, uppgifter från högskolan, socialstyrelsens födelsemeddelande, uppgifter om sjukdagar från riksförsäkringsverket, hälsoregistrets uppgifter om sjukdomar, uppgifter från nykterhetsvården (DN 10/2 -86, “15 000 hemligt granskade i 20 år”).

Projektet “avslöjades” av DN i februari 1986 då deras insamlingsperiod egentligen var över i samband med att Datainspektionen skulle fatta beslut om datamaterialet skulle få finnas kvar för framtida bruk. I debatten som följde hamnade fokus dels på forskningsetiken (eller vad många hävdade var brist på forskningsetik), dels något på vad samhällsvetenskaplig forskning egentligen handlar om och om den ska vara till nytta eller inte. Personers rätt till integritet kopplades i debatten samman med frågan om forskningsetik och kritikerna slog ner på sådana faktum som att personerna som ingick inte hade informerats om det och därmed inte heller om studiens syfte. Deras integritet ansågs kränkt eftersom de inte haft möjlighet att avböja att medverka.

Den andra stora frågan blev samhällsvetenskapens “nytta”. Projektet blev nämligen också kritiserat eftersom de inte hade uppvisat några större resultat (se ex. DN 11/2 -86 “Vetenskaplig skandal”) och de resultat som fanns trivialiserades samtidigt som man kritiserade projektet för att ha kartlagt politiska åsikter när de försökte undersöka skillnader mellan personer med olika politisk åskådning (ex. UNT 21/2 -86 “Metropolitbyrån” och SvD 1/3 -86 “Metropolitbarn tycker om Amadeus och lokalradion”). Å ena sidan fanns de som menade att det var en “skandal” att projektet fått mer än sju miljoner i anslag utan att producera mer substantiella resultat. Å andra sidan fanns de som hävdade att riktigt farligt blir det först när samhällsvetenskapliga forskare bara får ägna sig åt forskning som anses nyttig för samhället eftersom det då blir fråga om social ingenjörskonst med alla de nackdelar som vid den tiden börjat uppmärksammas med välfärdsstatens välvilliga ingripande i personers liv.

Försvararna av projektet och av longitudinella studier i stort menade att det inte var fråga om kränkningar av enskildas integritet och att forskningsprojekt aldrig utgjorde något hot eftersom forskare inte intresserar sig för enskilda utan för samband och populationer. Andra menade återigen att det var just intresset för samband som gjorde den här typen av studier “farliga” eftersom det handlar om en koncentration av kunskap som omsätts till praktiker och innebär maktutövning även om det sker i välvilja (ex. Joachim Israel i S.D.S 6/3 -86 “Tala inte om drömmar” och Anna Christensen på DN debatt 13/3 -86 “Vetenskapens blinda fläck”).

I debatten återkommer flera gånger hänvisningar till att det är just datoriseringen och den samkörning av registeruppgifter som den medger som är det skrämmande. Forskningen refereras åtskilliga gånger till i termer av “övervakning” och man använder referenser till “Big brother”, parafraser på “byrån”och andra typer av byråkratiserad kontroll utförd av statsmakten. Att insamlandet skett i hemlighet och att man ibland gett sken av att enkäter kom från någon annan institution har också en central plats. Till försvar för longitudinella forskningsprojekt och insamlandet av stora datamängder startas så småningom ett “upprop till stöd för empirisk forskning med datorn som hjälpmedel” som bland annat är undertecknat av rektorerna för Karolinska, Uppsala, Stockholm, Umeå och Göteborgs universitet (DN 6/3 -86). Uppropet möts mest av kritik och används för att visa på hur lite forskarna förstår av världen runt omkring dem och hur lite hänsyn de tar.

I början av mars 1986 beslutar Datainspektionen att uppgifterna i registret ska förstöras och av flera tidningar beskrivs det som en seger för “metropolitbarnen” (GP 7/3 “Datainspektionen gör rätt” och S.D.S 7/3 “Seger för integriteten”). I slutet av april förstör så forskargruppen de enkäter som låg till grund för projektet vilket får Riksarkivet att gå i taket och hävda att de brutit mot bland annat arkivförfattningen (SvD 22/4 “Metropolitmaterialet förstört av forskare”, DN 22/4 “26 kartonger har bränts upp” och “Vad försöker de dölja för oss?”). Även om materialet inte fick behållas av forskarna så utgjorde de ändå allmänna handlingar och skulle därför arkiveras menade de. Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådets etikkommitté hävdar dock att forskarna handlat rätt.

Vad ger allt det här då en forskare som egentligen mest sysslar med det som då hette kriminalregistret? Jo, förutom att projektet hämtade information från polisens olika register, vilket inte är särskilt ovanligt, mycket kriminologisk forskning hade inte varit möjligt utan registerdata, så visar det tydligt varför det 1989 blev möjligt att inför en rätt för enskilda att ta del av sina egna registeruppgifter även i ett ur integritetshänseende så känsligt register som kriminalregistret.

Fram till 1989 hölls registeruppgifter om domar hemliga även för dom de berörde utifrån tanken att en person annars kunde tvingas att ta fram sina uppgifter och överlämna dem till någon annan (som många gånger är fallet när man söker jobb idag). När man inför rätten att ta del av sina egna uppgifter 1989 så ligger tyngdpunkten på att enskilda alltid måste ha rätt att se sina egna uppgifter och kunna rätta eventuella fel. Att man inte varit så bekymrad om det tidigare tror jag i första hand har att göra med att registret inte upplevdes som “skrämmande” på samma sätt innan det blev datoriserat. När de stora statliga registren liksom forskningsmaterialen började datoriseras så innebar det både att det upplevdes som att de som hade registren förlorade en del av kontrollen över dem (kom ihåg att persondatorn knappt existerade och datorer i sig var svårförståeliga för de flesta) samtidigt som det också uppfattades som att de fick mer makt och kontroll eftersom uppgifter lättare kunde flyttas och samköras. Debatten kring metropolit projektet ger alltså en god bild av samtidens förståelse av dataregister, visar vilka faror man upplevde att den nya tekniken förde med sig och vilka riktlinjer man ansågs skulle följas för att teknikanvändarna skulle hållas i kontroll.

Imorgon väntar klipp om personregister, integritet och sekretess. Kanske blir det ytterligare något blogginlägg från Sigtuna.

För den som vill läsa mer om hur datorerna förstods när de introducerades rekommenderas Jeffery Alexanders text “The Promise of a Cultural Sociology: Technological Discourse and the Sacred and Profane Information Machine” i Münch och Smelsers antologi  Theory of Culture (1992).

Comments»

1. Victor - July 31, 2011

Hej! Spännande läsning, du har inte möjlighet att lägg upp en Wikipediaartikel? Tror att detta är ett ämne som blir mer och mer aktuellt. Resonemangen runt omkring på minner om de röster som höjs runt life gene projektet.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3052&artikel=4225824

Intressant intervju med en person som blivit registerad.


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: