jump to navigation

Ridderlig bedömning av barnporrkvinnorna? October 25, 2011

Posted by cbackman in barn, Domstolsavgöranden, Rättssociologi.
trackback

Förra veckan avkunnade Falu tingsrätt dom i det uppmärksammade målet med 23 kvinnor  och en man som delat barnpornografi över nätet (se ex. DN). Kvinnorna dömdes till böter och villkorlig dom medan mannen dömdes till ett års fängelse för grovt barnpornografibrott. I en krönika i Aftonbladet idag skriver Elisabeth Höglund att kvinnorna inte borde ha bedömts mildare än mannen och att det är fel att domstolen tagit hänsyn till att mannen utnyttjat “kvinnornas dåliga psykiska tillstånd och längtan efter mänsklig närhet efter personliga kriser”.

Höglund tar också upp fallet med de två barn i Sigtuna som dränktes av sin mamma i september. Medierna har lagt för stor vikt vid kommunens ansvar och för lite vid kvinnans enligt Höglund. Hennes slutsats är att det inte råder likhet inför lagen eftersom kvinnor inte ses som ansvariga för sina brott på samma sätt som män och därför får “rabatt” på straffen.

Har Höglund rätt i det hon påstår?

Den kriminologiska forskningen har visat att vissa kvinnor bedöms mildare än män generellt. Det är de kvinnor som lever upp till våra idéer om vad det innebär att vara kvinna och inte avviker från normen. Särskilt betydelsefullt verkar det vara om kvinnan har barn och framstår som en god mor. I sådana fall bedöms kvinnan ofta med ett visst mått av “ridderlighet” av domstolen. Det vill säga, domstolen behandlar henne som en person i behov av skydd (ex. från manipulerande män) och vägledning.

Från ett feministiskt perspektiv är det givetvis problematiskt med kvinnobilder som fråntar kvinnor handlingskraft och aktörsskap. Det är däremot en öppen fråga om lösningen på problemet är – som Höglund föreslår – att kvinnor ska dömas hårdare, eller att män i större utsträckning ska kunna betraktas som i behov av skydd och vägledning i lika stor utsträckning som kvinnor. En anledning till att kvinnor med barn sällan döms till fängelse när de framstår som “goda” (eller i alla fall tillräckliga) mödrar är att man inte vill skilja barn från deras mamma och utsätta dem för att ha en förälder i fängelse. En sådan bedömning tycker jag också borde göras när män som är fäder döms.

Det är svårt att avgöra om Höglund har rätt i att domstolen bedömt kvinnorna mildare än mannen. Domstolen  kunde inte döma till ett strängare straff eftersom åklagaren inte yrkat på mer än villkorlig dom och böter. Åklagaren uppger att det var för att han  bedömt att det inte finns risk att kvinnorna återfaller. Om åklagarens beslut är ett utslag av ridderlighet eller vår kulturella föreställning om att barnpornografibrott alltid har med pedofili att göra och att kvinnor inte kan vara pedofiler saknas underlag för att svara på. Att fallet fått så stor uppmärksamhet har helt klart med det sistnämnda att göra.

Att en domstol “förklarar” barnpornografibrott med hänvisning till personliga kriser har förövrigt hänt förr och då med en manlig förövare. När Regeringsrätten (mål RegR 3973-05) bestämde att en man som dömts för barnpornografibrott skulle få behålla sin läkarlegitimation så spelade det in att brottet begåtts under en period då mannen låg i skilsmässa, att Hovrätten bedömt att det inte fanns någon risk för återfall och att mannen efter sin dom arbetat som läkare utan att dra på sig några anmärkningar.

Domstolarna kan alltså göra bedömningar, som i det nuvarande fallet, att personer som begått barnpornografi inte kommer att fortsätta med sin brottslighet. En sådan bedömning går stick i stäv med kulturella föreställningar om att personer som begår barnpornografibrott har en pedofililäggning och att denna alltid är där. Inom psykologi skiljer man däremot mellan pedofili som utslag för sexuelläggning och pedofili som utslag för en tillfällig kris delvis drivet av ett begär att korsa gränser och göra det förbjudna.

Fast det intressantaste för en sociolog är kanske trots allt att sociologiska förklaringsmodeller till sexualbrott mot barn lyser med sin frånvaro. Att frågan helt lämnats över till psykologerna visar hur stark vår föreställning om sexualitet som “naturligt”, medfött och oföränderligt är – trots åratal av genusforskning – och hur laddat det är.

Comments»

No comments yet — be the first.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: