jump to navigation

Tecknad barnpornografi April 1, 2012

Posted by mhyltegren in Uncategorized.
trackback

Att det blev en livlig debatt i samband med det så kallade ”manga-fallet” råder det inga tvivel om, men vad gick debatten egentligen ut på? Vilka var det som hördes mest och vad var det som framhölls som problematiskt?

Följande inlägg är en sammanfattning av min (My Hyltegren) och Jenny Wingrens kandidatuppsats i sociologi: Tecknad barnpornografi – En mediagranskning av diskussionen kring ”mangadomen” (http://gupea.ub.gu.se/handle/2077/28342). Syftet med studien var att kartlägga vilka problem som framhölls i mediadebatten. De artiklar vi studerade var både morgon- och kvällstidningars debattinlägg, ledare, krönikor och insändare. Då vi satte igång vår studie den 15 november 2011 så blev detta alltså en granskning av debatten innan det datumet. Debatten är dock fortfarande aktuell och fallet ska tas upp i Högsta Domstolen.

Jag börjar med en kort resumé: Den 30 juni 2010 föll den uppmärksammade domen i Uppsala tingsrätt där en serieöversättare dömdes för innehav av barnpornografiska bilder. Det speciella med domen är att bilderna är teckningar och inte fotografier, närmare bestämt mangateckningar. Domen överklagades till hovrätten men även där dömdes serieöversättaren. Tingsrättens dom blev startskottet på en omfattande mediadebatt där diskussionen har tagit utgångspunkt i att man anser att inga barn skadas av barnpornografiska teckningar. Även i denna blogg har ämnet tagits upp tidigare.

Framförallt märkte vi att debattörerna anser att det är barnpornografilagstiftningen det är fel på, snarare än att lagen misstolkats i tingsrätten och hovrätten. Det som kritiseras är att teckningarna inte skyddas av yttrandefrihetsgrundlagen (för en jurists förklaring av detta, se t.ex. http://www.svd.se/kultur/kulturdebatt/yttrandefriheten-ar-inte-sa-fri-som-vi-tror_5884413.svd). De paragrafer som var aktuella i fallet med serieöversättaren, d.v.s. förbud mot att inneha barnpornografiskt material tillkom 1999 men redan 1979 blev det förbjudet att framställa både pornografiska fotografier av barn samt teckningar föreställande barn i pornografiska sammanhang. Den 1 juli 2010 utvidgades barnpornografiförbudet ytterligare genom att även innefatta förbud mot att titta på barnpornografiska bilder, d.v.s. den misstänkte behöver inte inneha bilderna för att kunna dömas. Något annat som slog oss i början av vår studie var att lagstiftningens och domens förespråkare inte själva författat någon av artiklarna i vårat urval. Deras åsikter kommer fram i debatten endast återgivna av deras motståndare.

Argumentet för att teckningar med barnpornografiskt motiv ska klassas som brottsliga är att det anses kränka alla barn, även om inget specifikt barn är med på bilden eller under processen då bilden skapas. Detta bemöts bl.a. med en jämförelse till texter. Det är nämligen lagligt att skriva en text om hur man grovt våldtar ett barn. Då skyddas man som författare p.g.a. sin yttrandefrihet. Detta skydd har inte en konstnär som tecknar en motsvarande bild, vilket flera debattörer anser vara orimligt. Argumentet att bilderna kränker alla barn bemöts även med tanken att om barn ska ha detta skydd, varför ska då t.ex. inte också politiker få det och skyddas från politisk satir? Ett antagande som återkommer hos försvararna av lagstiftningen i sin nuvarande form är att mangateckningarna leder till normalisering av sexuella övergrepp mot barn, därav barns behov av skydd. Kritikerna svarar då med att det är inkonsekvent att godkänna våldsskildringar i kriminalromaner men inte mangateckningarna. Om teckningarna leder till normalisering av sexuella övergrepp mot barn, varför anser man då inte att våldsskildringar i kriminalromaner leder till normalisering av våld och i förlängningen ökat våld?

En annan intressant jämförelse som görs är med Vilks avbildning av profeten Muhammed som rondellhund. Bilden skapade stor debatt kring huruvida den kränkte muslimer. I det fallet ansåg många att Vilks, dvs. konstnärens yttrandefrihet vägde tyngre än den eventuella kränkning som bilden skapade. Detta ansåg alltså inte tingsrätten och hovrätten i mangafallet. I fallet med Vilks rondellhund skyddades konsten av att den ansågs besitta ett konstnärligt värde till skillnad från serieöversättarens mangateckningar. Frågan om vad som är konst eller inte är här aktuell i debatten då det har en avgörande betydelse för om verket ska skyddas eller inte. Är manga konst? Kanske beror det på att manga är spritt till en större publik vilket medför att det inte klassas som tillräckligt “fint”, vilket kanske krävs för att kunna säga att motivet är konstnärligt och inte pornografiskt.

Den huvudsakliga beskrivningen av problemets orsaker och konsekvenser är att kampen mot att barn sexualiseras tvingar flera andra rättigheter att stå tillbaka, som t.ex. yttrandefriheten. Flera författare i vårat artikelurval menar att vi är så rädda för att barn ska sammankopplas med sexualitet att vi är beredda att gå väldigt långt, alldeles för långt, för att undvika detta. Denna moraluppfattning har fått politiker att stifta lagar, t.ex. barnpornografilagstiftningen, vilka alltså anses tumma på andra rättigheter. Artikelförfattarna beskriver detta på lite olika sätt. T.ex. beskrivs hur det råder en beröringsskräck till våra barn, då vi är så rädda för att ses som pedofiler att vi inte längre vågar ge våra barn samma fysiska närhet som tidigare (se t.ex. Uppdrag Gransknings program Mardrömmen). En annan beskrivning av att kampen mot att barn sexualiseras har gått för långt är då flera artikelförfattare framhåller att rättsstaten nu är hotad. Exempel som tas är att vi går mot censur då staten börjar lägga sig i konstnärers skapande.

Avslutningsvis kan sägas att vår studie visat att debattörer i massmedier menar att problemet med mangafallet handlar om ett större sammanhang än det enskilda målet. Massmedier är en viktig informationskälla som når ut till många människor. Vilka händelser som tas upp och hur de beskrivs får konsekvenser för hur allmänheten uppfattar händelserna. Det är även så att en mediadebatt ofta framtvingar krav på förändring från politikernas sida och att det därmed tillsätts en utredning. Därför är det viktigt att studera hur ett ansett problem beskrivs i massmedier, vilket vi alltså har gjort i vår studie. Vi väntar med spänning på vad Högsta Domstolen säger i ärendet.

Comments»

No comments yet — be the first.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: